Nu har jag landat. Jag kan se på gårdagens (var det verkligen igår?!) händelse med andra ögon. Det var fruktansvärt, det var det och jag vill aldrig uppleva det igen. Men nu gick det bra. Pappa lever och är sig själv igen. Vi åkte in till sjukhuset i morse och det var inte så roligt att se honom med massa slangar i kroppen. Under läkarronden lät det som han skulle få vara kvar ytterligare ett dygn för observation. Men han fick senare under dagen lämna sjukhuset. Så han är hemma nu och vilar. Och han har Buster där som tar hand om honom =)

Men igår mötte jag varje barns mardröm, sina föräldrars dödlighet. Man vill gärna tro att ens föräldrar ska leva för alltid. Men så är inte fallet, hur mycket vi än skulle vilja att det var det.
Men mina föräldrar ska leva många, många år till. Så är det bara!

"Barndomen är kungariket där ingen dör.."