Jag vet inte om jag bara är extra känslig nu när jag är sjuk eller om jag bara är känslig. Satt nämligen och kollade på den tecknade filmen Upp som jag fick av Jeanette i julklapp. Och jag började gråta! Tyckte det var hur sorgligt som helst att se ensamma farbror Fredriksson se tillbaka på sitt liv tillsammans med sin livspartner Ellie. Hur dem mötes som barn och sen levde sitt liv tillsammans tills hon vart sjuk och han fick fortsätta livet utan henne. Hur han bestämer sig för att försöka uppfylla hennes högsta önskan. Hur han fortsätter att prata med henne som om hon vore där...
 Hur sorgligt som helst!


Som tur var var det också mycket humor och skratt, spänning och vänskapsband som knöts under filmens gång. Så jag bölade inte under de hela 93 minuterna! Jag gillar filmer som berör.
 4 solar av 5 får den av mig.