Kan det vara så att jag är på väg att bli sönderarbetad?! JAG?!
Jag vet inte om det är så eller inte, bara att jag aldrig mått så här innan. Jag har aldrig varit nära till tårar när jag stått i kassan, aldrig kännt mig så otillräcklig på jobbet, och frustrationen bara växer!

Och den här dagen som började så bra! Jag vakna efter en natt av underbar sömn, åkte upp till Vällingby för att träna (vilket gick och kändes jättebra!) och när jag kommer ut från gymmet lyser solen och jag bara känner att det är härligt att leva. Åker till jobbet och när jag kommer blir jag ensam på entrén och de första 2½ timmarna har jag kö nästan bort till rulltrappan. Kö får man ta, det är ändå så att julklappsshoppingen har börjat för de flesta, men att samtidigt ansvara för att hjälpa kunder med väskor, sovsäckar, baby carriers osv, osv är omöjligt! Vissa var såklart förstående för att man var själv medans andra verkar klandra en för det! Inte kan väl jag rå för att vi är underbemannade!

Så sista timmarna försvann min energi. Gick omkring som en zombie (hände flera gånger att jag kom på mig själv med att stå och stirra på en punkt mitt i ingenstans...), orkade inte anstränga mig mer än att säga det nödvändiga till kunder som betalade.

Jag tycker det är sån dubbelmoral att stadium vill att personalen ska leva för att sälja när vi inte ens får tiden att sälja till våra kunder!

Nu har jag fått skriva av mig lite. Nu går jag och sover. Jag är utmattad.