Vet att jag varit väldigt inaktiv här på sistone, men mina trogna läsare verkar vara kvar och det gör mig glad! Anledningen till min inaktivitet har varit många, en av dem är att min dator klappade ihop för några dagar. Men som tur är har man ju kontakter! Sen har jag varit sjukt trött i kropp och själ. Orken har helt enkelt inte funnits..
Idag har jag varit hemma från jobbet, hade feber igår och imorse. Får se om jag jobbar imorgon men det lutar väl åt att jag blir hemma. Känner mig inte helt hundra..

Jag kom nyss hem ifrån Karolinska sjukhuset där min farfar ligger sedan 6 dagar sen. Och jag tycker så synd om honom. Han verkar så liten och ynklig där han ligger. Han är trådsmal och kan inte göra något själv. Idag fyller han 88 år. Anledningen att han ligger på sjukhus är att han för en vecka sedan ramla han ihop i badrummet. Han har då lyckats trassla in sig bakom rören under handfatet och sedan legat där i ca 17 timmar. Under den tiden har han tappat blod från stora, otäcka sår i huvudet. Det var hemtjänst som i tisdags ringde pappa då de inte kom in i lägenheten och pappa fick åka dit för att öppna dörren. Pappa, som trodde det värsta, ville inte ggå in i lägenheten utan det fick vårdarna göra och när de kom in hade de bara utropat;"Herregud, det är blod överallt! Ring ambulansen!" Ambulansen hade kommit och de hade fått slitta bort rören för att få loss honom. Han hade varit ganska förvirrad och hafr massa blåmärken och sår på kroppen.
Idag minns han inte att han ramlat. Han vet knappt vart han är någonstans. Han verkar ha en enorm ångest för att vara ensam. Men på ett sätt är jag glad att han ligger på sjukhus. Där har de uppsikt på honom. Han ligger i en varm säng med folk omkring honom. Han har ju varit ensam sedan farmor dog för 3 år sedan..
Jag och farfar har aldrig haft någon bra kontakt. Han är en speciell människa som är svår att komma nära. Men jag vill inte att han ska vara ensam. Tror dessvärre inte att det är så lång tid kvar för honom. Han lider av dödångest, men säger själv att han inte orkar mer..

Mina tankar finns hos honom, och jag hoppas han slipper lida. Han är ju trots allt min fars far. Utan honom hade jag inte funnits.

Och imorgon är det Lucia. Morfar skulle ha fyllt 73. Det är ett par tuffa dagar jag går igenom just nu...

Kan det vara så att jag är på väg att bli sönderarbetad?! JAG?!
Jag vet inte om det är så eller inte, bara att jag aldrig mått så här innan. Jag har aldrig varit nära till tårar när jag stått i kassan, aldrig kännt mig så otillräcklig på jobbet, och frustrationen bara växer!

Och den här dagen som började så bra! Jag vakna efter en natt av underbar sömn, åkte upp till Vällingby för att träna (vilket gick och kändes jättebra!) och när jag kommer ut från gymmet lyser solen och jag bara känner att det är härligt att leva. Åker till jobbet och när jag kommer blir jag ensam på entrén och de första 2½ timmarna har jag kö nästan bort till rulltrappan. Kö får man ta, det är ändå så att julklappsshoppingen har börjat för de flesta, men att samtidigt ansvara för att hjälpa kunder med väskor, sovsäckar, baby carriers osv, osv är omöjligt! Vissa var såklart förstående för att man var själv medans andra verkar klandra en för det! Inte kan väl jag rå för att vi är underbemannade!

Så sista timmarna försvann min energi. Gick omkring som en zombie (hände flera gånger att jag kom på mig själv med att stå och stirra på en punkt mitt i ingenstans...), orkade inte anstränga mig mer än att säga det nödvändiga till kunder som betalade.

Jag tycker det är sån dubbelmoral att stadium vill att personalen ska leva för att sälja när vi inte ens får tiden att sälja till våra kunder!

Nu har jag fått skriva av mig lite. Nu går jag och sover. Jag är utmattad.

Söndagkväll. Snart börjar Beck - skarpt läge på 4:an.
Denna helg har gått fort. Jag har varit ledig (skönt!) och jag har hållt mig upptagen med att fixa och dona i garderoben. Nu är den snart färdig målad. Då ska det införskaffas heltäckningsmatta, garderobsystem, tapet, spegel osv. I går kväll kom syrran över, vi delade på en flaska vin och kollade på film. Vi såg musikalen Nine med många stora hollywood stjärnor men handlingen var väl så där...
Gillade scenen med Fergie:

Jag och syrran dansa och sjöng denna låt ett tag efter filmens slut om vi säger så ;)

Annars har det inte hänt så mycket. Följde med pappa ut till bromma och till XXL. Fräsch butik men man vart inte dirket på shopping humör..(?) Kanske för att de är Stadiums konkurrenter? =)

Imorgon börjar en ny vecka. Börjar jobba 9:45 och ska vara hos psykologen 13:00. Ska bli skönt att träffa honom igen och sen lämna det hela bakom mig.

Nä, nu börjar Beck. Ha en bra kväll!!

Igår var en riktigt rolig dag. Fick se Lisa tävla i MMA i Kallhäll. 2 matcher slutade oavgjort och 1 förlora hon. Riktigt bra för första tävlingen! Var roligt att se!

Senare kom Lisa hem till mig där vi förfesta lite till rock, svenska klassiker, pop m.m. Undrar vad grannarna trodde så som vi sjöng och dansade! Sen drog vi in till Patricia i slussen där vi mötte upp Lisa´s träningskompisar, tränare mm. Vi käkade och drack och hade trevligt. Har aldrig varit på Patricia förrut men jag vet att Inger gillar stället. Och jag kan förstå varför! Jag dansade (med en homosexuell man vid namn Lorenzo i schlagerbaren, sjukt kul!) Jag kom in på en diskussion med Mange (Lisa´s tränare) om hurvida männen i rummet ville kyssa mig eller inte. Det trodde inte jag då många var homosexuella eller hade tjejer. Det hela sluta med att jag gick runt och fråga fall de skulle kyssa mig. DET slutade med att jag vart erbjuden dricka från alla håll och kanter! HAHAHAH Lite omoget kanske men roligt.

Vid 4 tiden rörde vi oss hemåt. Då ringde jag Inger och det vart lite prat om jag skulle vidare till henne. Men så vart det inte utan jag och Lisa gick och la oss.

Idag har jag varit lite bakis men det stoppar mig inte. Jag har varit iväg med pappa och Jeanette. Jag har varit ute och sprungit/gått i ca 90 min. Nu blir det dock en pizza...

Så här i efterhand är eftermiddagens händelse roligt men det tyckte vi inte då det inträffade.
Pappa kom och hämtade mig och Buster strax efter 12 tiden. Vi skulle åka till Ikea för att titta på lite möbler. Dels till pappas kontor, dels till Jeanette´s walk-in closet. Och vi går runt och tittar runt lite. Det var sjukt mycket folk (varav vi fick parkera bilen långt bort från entrén).
När vi var färdiga ser vi att det har börjat regna. Men vi måste ju till bilen så vi beger oss ut i ovädret. Det skulle vi inte ha gjort! Precis när vi kliver ut så att regnet kan nå oss förändras vädret helt plötsligt. Istället för att småregna lite grann var det som om himmlen öppnade sig och vräkte ner vatten. Och inte nog med det! Då börjar det blåsa så hårt att vattendropparna känns som grusstenar som kastas mot en!
Men det slutar inte med det! Som titeln på det här blogginlägget avslöjar så kan vi inte hitta bilen!
Så regnet slår i backen, det blåser 32 m/s (lite överdrivet kanske men det kändes som det) och vi kan inte hitta bilen! Vi springer omkring där dyngsura, med kläder som klistar sig mot kroppen, mina glasögon immar igen så jag ser ingenting.

OOhhhhhhh, då kändes livet inte så roligt kan jag säga!