Igår var jag med om en riktigt läskig händelse på jobbet.
Det kommer 2 män inspringades i butiken, den ena av den skriker; "HAN HAR KNIV, HAN HAR KNIV!!"
Den andra killen springer in bakom kassan, där jag och en kollega står och tar betalt av kunderna. Jag ser att han håller en ihopfällbar kniv i handen och att han försöker få upp den.Sen blir det svart. Jag minns bara att jag tänker; "Ta dig så långt ifrån honom som möjligt".

Han står kvar bakom kassan och jag och min kollega har på något sätt tagit oss till andra sidan av kassan. Hon har telefonen i handen och jag vet inte om hon ringer polisen eller väktarna. En annan kollega, som stog vid rulltrappan, har åkt ner för den med spring i benen.

Det skriks mellan männen som kom inspringades. Nåt om att den ena har knivskurit honom i benet och den andra, han bakom kassa., säger att vi ska ringa polisen. Tydligen har 2 män jagat honom och velat göra honom illa.
Den ena mannen försvinner, eller så är det jag som inte riktigt minns, mannen bakom kassan har lugnat ner sig och jag gör som någon i chock gör. Jag går tillbaka till kassan och tar betalt av kunderna i kön. Tjejen av paret som har stått framför mig när mannen med kniv kom inspringandes, är rädd och vill därifrån så dom betalar och går. När det är lugnt i kassan går jag till rummet vi har bakom kassan för att lugna mig lite. Jag skakar i hela kroppen och tar djupa andetag. jag hör att polisen har kommit och går efter ett tag ut i butiken. Min kollega bryter ihop och går in i rummet jag precis kommit ut från. En annan kollega frågar hur jag mår, jag svarar att jag bara vill därifrån. Hon går och hämtar en annan kollega som kan ta över kassan och jag bara går, stänger in mig på kontoret och ringer mamma. När jag hör hennes röst kommer tårarna och jag tappar talförmågan. Det enda jag får fram är: "man.. kniv.. i  butik.." Hon blir ju skiträdd och nästan skriker "ÄR DU SKADAD?!"

Nä, varken jag eller några kollegor skadades och inga hot riktades mot oss. Han kom inspringades in bakom kassan för att söka skydd mot männen som jagade honom. Men med en kniv i handen som kunde ha skadat oss.

Detta efterföjdes med polisförhör, tårar som kommer och går och oroliga kollegor. Vi fick sitta i konferansrummet och lugna ner oss. Krishantering kontaktades och jag ville bara hem. Mamma och Jeanette kom och mötte upp mig.

Jag mår nu ok. Jag hade svårt att somna och vakna vid 3:30 tiden av att hjärtat bankade i bröstet och jag fick nog lite ångest och låg och vred mig i nån timme. Vet inte om jag drömt något inatt, jag minns det i så fall inte.

Jag kommer att åka in till jobbet idag. Vill komma över det här.
Marc, från krishanteringen kommer att ringa innan jag börjar jobba. Förhoppningsvis kommer allt gå bra och man kommer in i de vanliga rutinerna. Jag är bara rädd för att stå själv i entrén..